I samarbete med Gerlesborgskollegiet presenteras nu andra delen i en seminarieserie. Under samtalet om ‘Klimatkrisen och politiken’ den 20 september 2025 blev tre saker tydliga:
1. Dagens CO₂-utsläpp riskerar att göra stora delar av jorden obeboeliga och obrukbara på grund av hetta, torka och översvämningar.
2. Den svenska opinionen för en effektiv klimatpolitik är stor och stabil.
3. Den slår inte igenom i den förda politiken. Tvärtom har miljö- och klimatfrågorna försvagats politiskt – i Sverige, inom EU och globalt.
Under diskussionen om framkomliga strategier för att få klimatfrågan högre upp på den politiska dagordningen återkom flera av talarna till just konsten och kulturen som de kanske viktigaste och mest innovativa fälten för reflektion kring klimatfrågorna.
Nu följer vi upp detta!
Med utgångspunkt i filosofen Vanessa Machado de Oliveiras idé om Hospicing Modernity, om palliativ vård, omsorg och avveckling av en döende modernitet ska vi diskutera om och hur det är möjligt och etiskt motiverat att med omsorg och empati låta det moderna projektet dö för att på så sätt möjliggöra omställningen till ett helt annat (fossilfritt) samhälle.
Vägledande frågor
Vilken roll kan konstnärer spela i en process av ”self-unmaking”, där vi lär oss att samexistera på nya sätt med allt i vår omvärld?
Om det är kört – hur ser konsten ut då? Hur gestaltas domedagen? Handlar det om att ge upp någonting grundläggande? Hur förändras konsten roll om vi accepterar förutsättningarna för vår nuvarande existens?
Hur kan konsten gestalta klimatkrisens skala och komplexitet? Hur undgå att fastna i en naiv och lösningsorienterad jargong? Hur kan vi närma oss frågorna med omsorg om det döende?
Vad är konstens ”påverkande, förändrande” kraft – också i relation till politiken? Är den ens relevant?
Vilken roll har den kroppsliga erfarenheten i förändringsarbetet, och hur bidrar konsten till det?
Vilka narrativ kan ange en riktning framåt? Hur skildras rättvisa, orättvisa, koloniala arv och olika gruppers ojämlika exponering för klimatkrisens konsekvenser?
Caroline Mårtensson är konstnär som arbetar med metoder för att gestalta och kommunicera klimat- och miljöfrågor. En drivkraft i hennes arbete är att göra komplexa förhållanden mer begripliga och därigenom skapa ökad förståelse för relationen mellan människa och natur. Genom konstnärliga metoder vill hon brygga mellan fält och professioner och med konsten som verktyg försöka bryta de psykologiska barriärer hämmar omställning och förändringsarbete.
Några exempel på arbeten som hon kommer lyfta fram i Gerlesborg är Carbon Ruins, där konstnärer och forskare bidrog till av en framtidsvision där övergången till ett post-fossilt samhälle redan har ägt rum, samt Innan ridån faller, länk till utställningskatalogen nedan. Hon kommer även berätta mer om Test Site Steninge, en plattform för praktiskt experimenterande och samtal kring hållbart byggande och omställning genom konst, arkitektur och deltagarbaserade evenemang.
Johan Forsman är verksam som konstnär, projektledare och skribent. 2012 grundade han Skogen i Göteborg och har sedan dess varit verksamhetens konstnärliga ledare. Skogen kan beskrivas som ett ekosystem av konstnärer, lokaler, resurser och processer inom scenkonst, publikationer, video och andra konstnärliga praktiker. Skogen utvecklar även strukturer och verktyg för självorganisering och driver processer för omställning.
Sedan 2022 utvecklar Johan Samarbetet – en federativ digital plattform som fungerar som ett slags ”operativsystem” för kulturfältet och knyter samman självständiga aktörer kring inbördes hjälp, omsorg och resursdelning. Samarbetet är byggt för att visualisera civilsamhället och konstfältet som ett sammanhängande väv, där människor, idéer, processer och kunskaper rör sig genom platser och gemenskaper.
Anmäl dig till seminariet via Gerlesborgs Kulturhus
Några länkar relaterade till samtalet: